Anna och jag har precis packat ihop hennes nya "säng" igen. Det visade sig att tjejen som gav oss lappen där det stog vad vi skulle hämta hade skrivit fel, så vi fick någonting som var helt annorlunda. Jag är inte riktigt säker på vad det var, men det hade hjul och någon form av handtag. Kanske var det cokså en säng, men i så fall av helt fel sort.
Men eftersom det är den sista lärdagen i månaden så är det lång-lördag. så vi ska eventuellt när mamma och Åsa kommer hrm från simningen åka tillbaka till IKEA och kräva byte. Men om vi inte gör det ikväll så åker vi dit och gör det i morgon. Jag måste också lista ut ett sätt att sätta upp mina speglar på insidan av min dörr också. Detvar en väldig massa dubbel T i början av den förra meningen =)
I vilket fall som helst så måste vi vänta med att åka till IKEA tills mamma kommer hem med bilen. Hon hade inte med sig sin mobil av någon anledning, så man kunde inte ringa henne... Lite dumt av henne tycker jag.
lördag 24 november 2007
IKEA
Vi var på IKEA idag, för Anna behövde en ny säng. Jag skulle följa med som "smakråd", och det behövdes säkert med tanke på hur hennes gamla säng såg ut (d v s inte alls, hon sover på en madrass på golvet sen förra sommaren då hon kastade sig på sängen och den gick sönder).
Men som alltid på IKEA så kom vi därifrån med mer än vi hade tänk köpa. Jag fick en spegel (eller två egentligen, men de är ganska smala och ska sitta bredvid varann på insidan av min dörr) och en ny lampa. Den gamla gick i golvet förra eller förra hösten. Var ingeet fel på lampan, men skruvgrejen i själva taket var paj. Men jag fick en ny likadan. Vi köpte också en växt som vi var tvugna att slå in i massa silkes papper så den skulle klara resan hem. Det är ju minusgrader ute.
De borde ha en parkeringsvakt eller två vid lastplatserna där också. Det står ju "P 15 min" där, men det verkar ingen bry sig om. De parkerar där ävenfast det finns hur mycket lediga parkeringsplatser, bara en lite bit bort. Det betyder att vi som ska lasta bilen inte får plats. Det fanns ett gäng killar som satt där och väntade på någon som inte hade kommit än, så vi pratade med dem och de flyttade på sig en liten stund så vi kunde lasta bilen, för pappa stod med den och väntae på en ledig plats =)
Men som alltid på IKEA så kom vi därifrån med mer än vi hade tänk köpa. Jag fick en spegel (eller två egentligen, men de är ganska smala och ska sitta bredvid varann på insidan av min dörr) och en ny lampa. Den gamla gick i golvet förra eller förra hösten. Var ingeet fel på lampan, men skruvgrejen i själva taket var paj. Men jag fick en ny likadan. Vi köpte också en växt som vi var tvugna att slå in i massa silkes papper så den skulle klara resan hem. Det är ju minusgrader ute.
De borde ha en parkeringsvakt eller två vid lastplatserna där också. Det står ju "P 15 min" där, men det verkar ingen bry sig om. De parkerar där ävenfast det finns hur mycket lediga parkeringsplatser, bara en lite bit bort. Det betyder att vi som ska lasta bilen inte får plats. Det fanns ett gäng killar som satt där och väntade på någon som inte hade kommit än, så vi pratade med dem och de flyttade på sig en liten stund så vi kunde lasta bilen, för pappa stod med den och väntae på en ledig plats =)
fredag 23 november 2007
Följetongen - Kapitel 3
Allt eftersom Foriza kom närmare staden släppte hennes tidigare vaksamhet. Hon lyckades tillochmed nästan övertyga sig själv om att hon inget hade sett.
"Ifall vad det nu var jag trodde jag såg inte har gjort något förens nu så är det inte troligt att den någonsin kommer att göra något. Och om jag faktiskt inte såg något så har jag ingeting att oroa mig för för i så fall finns det ingen som kan anfalla mig. Just nu..." mässade Foriza för sig själv när hon gick de sistahundra metrarna till Espertons portar. De höga murarna tornade upp sig framför henne och skymde det stigande solen.
Foriza var inte riktigt säker på hur det skulle gå till när hon gick in i staden. Om vakterna bara skulle låta henne passera eller om de skulla kräva något av henne, tullavgift till exempel. Till hennes lättnad skedde inget sådant vid porten. Vakterna bara tittade vaksamt på henne när hon gick förbi. Foriza log vänligt och fortsatte framåt.
När hon väl var inne i staden började hon fundera på vad som egentligen hade hänt under sista tiden. Vem var det egentligen som hon sett skymta långt bakom sig i ett par veckor nu? Och vad var det egentligen hon skulle göra i Esperton? Vad skulle hon göra nu när hon var här? Foriza avbröts i sina tankegångar av ett väldigt kurrande från sin mage. Hon kunde inte ens komma ihåg när hon ätit senaste gången. Eventuellt hade hon stoppat en brödkant i munnen någon gång föregående eftermiddig, men hon var inte säker.
"Och jag som inte har någon mer mat," sade hon för sig själv. "Och mina pengar är nästan slut. Jag kanske skulle söka efter ett jobb." Hon tittade sig omkring på gatan hon stod på.Den var kantad med stånd av olika slag. I ett av dem kanske det skulle gå att hitta något någorlunda färskt att äta till ett vettigt pris.
Hon skulle just sätta sig ner på en tunna när hon kände en hand som stacks ner i hennes ficka. Foriza kände vreden bubbla upp när hon grep tag i handen och snodde runt. När hon såg vem det var som hade försökt råna henne tappade hon nästan greppet om den lilla handen i pur förvåning. Flickan som stod där framför henne kunde inte vara äldre än sju år. Vredessjön innom henne som hade stormkokat bara några sekunder tidigare låg nu lika spelgelblank som de frusna vattenpölarna längs vägen.
"Är du hungrig?" sade hon och log mot den lilla flickan. Foriza släppte flickans hand för hon var rädd att den skulle krossas om hon fortsatte att hålla i den. Flickan ryckte till som om Forizas beröring hade brännt och smärtan slutat först nu. Hennes ögon var fulla av skräck. Foriza log igen.
"Här," sade hon och gav flicka ett silver mynt. "Gå och köp dig något gott." Flickans ansikte sken upp och hon tog försiktigt myntet, som om det skulle lösas upp när hon vidrörde det.
"Tack," sa hon sakta, neg och sen var hon borta igen. Foriza nickade ut i tomheten.
"Fast problemet kvarstår," sade hon. "Nu har jag ännu mindre pengar att köpa mat för. Undrar om någon handlare behöver en assistent..."
Hon började gå längs gatan, men hann inte långt förens en hand grep tag i hennes handled.
"Ifall vad det nu var jag trodde jag såg inte har gjort något förens nu så är det inte troligt att den någonsin kommer att göra något. Och om jag faktiskt inte såg något så har jag ingeting att oroa mig för för i så fall finns det ingen som kan anfalla mig. Just nu..." mässade Foriza för sig själv när hon gick de sistahundra metrarna till Espertons portar. De höga murarna tornade upp sig framför henne och skymde det stigande solen.
Foriza var inte riktigt säker på hur det skulle gå till när hon gick in i staden. Om vakterna bara skulle låta henne passera eller om de skulla kräva något av henne, tullavgift till exempel. Till hennes lättnad skedde inget sådant vid porten. Vakterna bara tittade vaksamt på henne när hon gick förbi. Foriza log vänligt och fortsatte framåt.
När hon väl var inne i staden började hon fundera på vad som egentligen hade hänt under sista tiden. Vem var det egentligen som hon sett skymta långt bakom sig i ett par veckor nu? Och vad var det egentligen hon skulle göra i Esperton? Vad skulle hon göra nu när hon var här? Foriza avbröts i sina tankegångar av ett väldigt kurrande från sin mage. Hon kunde inte ens komma ihåg när hon ätit senaste gången. Eventuellt hade hon stoppat en brödkant i munnen någon gång föregående eftermiddig, men hon var inte säker.
"Och jag som inte har någon mer mat," sade hon för sig själv. "Och mina pengar är nästan slut. Jag kanske skulle söka efter ett jobb." Hon tittade sig omkring på gatan hon stod på.Den var kantad med stånd av olika slag. I ett av dem kanske det skulle gå att hitta något någorlunda färskt att äta till ett vettigt pris.
Hon skulle just sätta sig ner på en tunna när hon kände en hand som stacks ner i hennes ficka. Foriza kände vreden bubbla upp när hon grep tag i handen och snodde runt. När hon såg vem det var som hade försökt råna henne tappade hon nästan greppet om den lilla handen i pur förvåning. Flickan som stod där framför henne kunde inte vara äldre än sju år. Vredessjön innom henne som hade stormkokat bara några sekunder tidigare låg nu lika spelgelblank som de frusna vattenpölarna längs vägen.
"Är du hungrig?" sade hon och log mot den lilla flickan. Foriza släppte flickans hand för hon var rädd att den skulle krossas om hon fortsatte att hålla i den. Flickan ryckte till som om Forizas beröring hade brännt och smärtan slutat först nu. Hennes ögon var fulla av skräck. Foriza log igen.
"Här," sade hon och gav flicka ett silver mynt. "Gå och köp dig något gott." Flickans ansikte sken upp och hon tog försiktigt myntet, som om det skulle lösas upp när hon vidrörde det.
"Tack," sa hon sakta, neg och sen var hon borta igen. Foriza nickade ut i tomheten.
"Fast problemet kvarstår," sade hon. "Nu har jag ännu mindre pengar att köpa mat för. Undrar om någon handlare behöver en assistent..."
Hon började gå längs gatan, men hann inte långt förens en hand grep tag i hennes handled.
Jag hatar att redovisa!!!
"Antropologiska och kunskapsfilosofiska perioden" visst låter det tråkigt. jag och två i min klass hade redovisning på det idag. vi hade programdag och eftersom vi går i NV så hade vi såklart NO hela dagen. Ämnet hette "Jorden, Universum och Filosoferna" och var ett sammarbete mellan naturkunskapen och svenskan. varför just svenska vet jag inte.
Annie, svenskaläraren, höll på att skrämma skiten ur oss när den sista gruppen hade redovisat. Hon sa nämligen att vi var den enda klassen där ingen hade fått G! Men hon lät ganska glad när hon sa det så det var inte så svårt att förstå att hon menade att alla hade fått högre än G, dessutom så sa hon det sen. Jag tror inte jag har varit så lättad på länge...
Annie, svenskaläraren, höll på att skrämma skiten ur oss när den sista gruppen hade redovisat. Hon sa nämligen att vi var den enda klassen där ingen hade fått G! Men hon lät ganska glad när hon sa det så det var inte så svårt att förstå att hon menade att alla hade fått högre än G, dessutom så sa hon det sen. Jag tror inte jag har varit så lättad på länge...
måndag 19 november 2007
Juniorer + Lera = Dålig kombination
Tjabba!!=)Var på hajk i helgen. Det hade varit roligare om det inte hade varit plusgrader, alternativt det hade varit finare väder.
Trots att det inte hade regnat så fanns det tillräckligt mycket lera för att föda en spa-anläggning under en längre tid! Jag hade lera upp till knäna, och jag hade inte haft gyttjebrottning!!
Seniorerna hade också haft en filmhajk kvällen innan. Vi kollade på typ sju filmer och en tråkig dokumentär om iPod... Finns det något tråkigare än att kolla på dokumentärer klockan sex på morgonen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)