Sagan om Ringen

Jag sitter här och lyssnar på musiken från den andra sagan om ringen filmen; sagan om de två tornen. Faktiskt lyssnade jag på "The Uruk-hai" då det slog mig.
Alla har ju alltid vetat att Sagan om Ringen har grymt bra filmmusik, men tänk om det faktiskt är så att den har den bästa filmmusiken någonsin, alla kategorier? Jag är ju bara 16 bast, och har inte haft så mycket tid på mig att se alla filmer och deras musik, men enligt min amatörmässiga åsikt så har Sagan om Ringen den absolut bästa filmmusiken!! =) =)

Jullov =)

"Nu har vi jul, här i vårt hus, jultomten kommer hopptralla-la, barnen i ring dansa omkring, dansa omkring!"
Äntligen är det jullov. Fast det känns inte som det... konstigt nog. Det är mindre än 4 dagar kvar till julafton (det är på måndag, för dem som har glömt) och det är nästan ingen snö på marken alls.
Jag lyckades komma fem minuter försent till julavslutningen, vilket ju inte är så mycket egentligen. Dessutom lyckades jag spilla en massa julmust när jag skulle hälla upp i en mugg (= musten skummade över när man hällde). Annie hade gjort exakt samma sak precis innan. När Elias kom gjorde han samma sak han också, men han spillde hälften på golvet istället för att behålla det på bänken. Vet faktiskt inte vilket som är värst.
Esteterna skulle hålla en konsert. de sjöng två låtar och lärarna sjöng en. Esteterna sjöng Rudolf med röda mulen och Ritsch, Ratsch fillibom-bom-bom (eller något sånt) och lärarna sjöng Feliz navidad. det var faktskt lärarna som fick bäst respons. Det kan vara pga killen som sjöng "Feliz Navidad":et, han tyckte jag var den bästa i alla fall.
Sen var det dags att gå hem, och då försvann alla snabbare än en oljad blixt. Jag hann inte ens säga godjul till alla som jag ville... Men god jul till er alla i alla fall. Vissa av er kanske får en vitare jul än min... man kan ju i alla fall hoppas... jag hoppas fortfarande på att snön ska komma i slutet av denhär veckan, med oddsen talar emot detta...
GOD JUL!!! =)

Prov

Hejhej!!
Hitills idag har jag haft två prov. det första var i Naturkunskap och handlade om Jorden, Universum och Filosoferna. Det var inte speciellt svårt. Visserligen så satt jag en bra stund och försökte komma på ett svar till fråga nio ("varför finns de stora gasjättarna längst ut i solsystemet och de mindre och tyngre planererna längre in), tillslut kom jag på att det har med densitet att göra: de tyngre ämnena dras mot solen, medan de lättare ämnena håller sig längre ut, som när ett barn i sandlådan gräver en grop och lägger sanden på hög. De tyngre sandkornen rullar ner och lägger sig i botten av högen, medan de lättare och mindre stannar kvar högt uppe.
Jag antog helt kallt att det förmodligen var lika dant med planeterna, att de tyngre ämnena "faller " mot solens medelpunkt pga dess gravidation, medan de lättare ämnena "flyter" på de tyngre och håller sig längre ut i solsystemet.
Visserligen är allt det här kanske inte så intressant för dig stt läsa, så vi byter samtalsämne.
det andra provet gick bra det också, eller... det kändes inte som om det gick bra, men det visade sig att ajg fick 80% på datakunskapsprovet i excel. det trodde jag aldrig =) det betyder att jag har två veckor nu när jag inte har ngn lektion mellan naturkunskapen och svenskan (vilket resulterar i en tre timmars håltimme vilket är mindre lysande, visserligen...).

IKEA, IKEA... *suckar*

Anna och jag har precis packat ihop hennes nya "säng" igen. Det visade sig att tjejen som gav oss lappen där det stog vad vi skulle hämta hade skrivit fel, så vi fick någonting som var helt annorlunda. Jag är inte riktigt säker på vad det var, men det hade hjul och någon form av handtag. Kanske var det cokså en säng, men i så fall av helt fel sort.
Men eftersom det är den sista lärdagen i månaden så är det lång-lördag. så vi ska eventuellt när mamma och Åsa kommer hrm från simningen åka tillbaka till IKEA och kräva byte. Men om vi inte gör det ikväll så åker vi dit och gör det i morgon. Jag måste också lista ut ett sätt att sätta upp mina speglar på insidan av min dörr också. Detvar en väldig massa dubbel T i början av den förra meningen =)
I vilket fall som helst så måste vi vänta med att åka till IKEA tills mamma kommer hem med bilen. Hon hade inte med sig sin mobil av någon anledning, så man kunde inte ringa henne... Lite dumt av henne tycker jag.

IKEA

Vi var på IKEA idag, för Anna behövde en ny säng. Jag skulle följa med som "smakråd", och det behövdes säkert med tanke på hur hennes gamla säng såg ut (d v s inte alls, hon sover på en madrass på golvet sen förra sommaren då hon kastade sig på sängen och den gick sönder).
Men som alltid på IKEA så kom vi därifrån med mer än vi hade tänk köpa. Jag fick en spegel (eller två egentligen, men de är ganska smala och ska sitta bredvid varann på insidan av min dörr) och en ny lampa. Den gamla gick i golvet förra eller förra hösten. Var ingeet fel på lampan, men skruvgrejen i själva taket var paj. Men jag fick en ny likadan. Vi köpte också en växt som vi var tvugna att slå in i massa silkes papper så den skulle klara resan hem. Det är ju minusgrader ute.
De borde ha en parkeringsvakt eller två vid lastplatserna där också. Det står ju "P 15 min" där, men det verkar ingen bry sig om. De parkerar där ävenfast det finns hur mycket lediga parkeringsplatser, bara en lite bit bort. Det betyder att vi som ska lasta bilen inte får plats. Det fanns ett gäng killar som satt där och väntade på någon som inte hade kommit än, så vi pratade med dem och de flyttade på sig en liten stund så vi kunde lasta bilen, för pappa stod med den och väntae på en ledig plats =)

Följetongen - Kapitel 3

Allt eftersom Foriza kom närmare staden släppte hennes tidigare vaksamhet. Hon lyckades tillochmed nästan övertyga sig själv om att hon inget hade sett.
"Ifall vad det nu var jag trodde jag såg inte har gjort något förens nu så är det inte troligt att den någonsin kommer att göra något. Och om jag faktiskt inte såg något så har jag ingeting att oroa mig för för i så fall finns det ingen som kan anfalla mig. Just nu..." mässade Foriza för sig själv när hon gick de sistahundra metrarna till Espertons portar. De höga murarna tornade upp sig framför henne och skymde det stigande solen.
Foriza var inte riktigt säker på hur det skulle gå till när hon gick in i staden. Om vakterna bara skulle låta henne passera eller om de skulla kräva något av henne, tullavgift till exempel. Till hennes lättnad skedde inget sådant vid porten. Vakterna bara tittade vaksamt på henne när hon gick förbi. Foriza log vänligt och fortsatte framåt.
När hon väl var inne i staden började hon fundera på vad som egentligen hade hänt under sista tiden. Vem var det egentligen som hon sett skymta långt bakom sig i ett par veckor nu? Och vad var det egentligen hon skulle göra i Esperton? Vad skulle hon göra nu när hon var här? Foriza avbröts i sina tankegångar av ett väldigt kurrande från sin mage. Hon kunde inte ens komma ihåg när hon ätit senaste gången. Eventuellt hade hon stoppat en brödkant i munnen någon gång föregående eftermiddig, men hon var inte säker.
"Och jag som inte har någon mer mat," sade hon för sig själv. "Och mina pengar är nästan slut. Jag kanske skulle söka efter ett jobb." Hon tittade sig omkring på gatan hon stod på.Den var kantad med stånd av olika slag. I ett av dem kanske det skulle gå att hitta något någorlunda färskt att äta till ett vettigt pris.
Hon skulle just sätta sig ner på en tunna när hon kände en hand som stacks ner i hennes ficka. Foriza kände vreden bubbla upp när hon grep tag i handen och snodde runt. När hon såg vem det var som hade försökt råna henne tappade hon nästan greppet om den lilla handen i pur förvåning. Flickan som stod där framför henne kunde inte vara äldre än sju år. Vredessjön innom henne som hade stormkokat bara några sekunder tidigare låg nu lika spelgelblank som de frusna vattenpölarna längs vägen.
"Är du hungrig?" sade hon och log mot den lilla flickan. Foriza släppte flickans hand för hon var rädd att den skulle krossas om hon fortsatte att hålla i den. Flickan ryckte till som om Forizas beröring hade brännt och smärtan slutat först nu. Hennes ögon var fulla av skräck. Foriza log igen.
"Här," sade hon och gav flicka ett silver mynt. "Gå och köp dig något gott." Flickans ansikte sken upp och hon tog försiktigt myntet, som om det skulle lösas upp när hon vidrörde det.
"Tack," sa hon sakta, neg och sen var hon borta igen. Foriza nickade ut i tomheten.
"Fast problemet kvarstår," sade hon. "Nu har jag ännu mindre pengar att köpa mat för. Undrar om någon handlare behöver en assistent..."
Hon började gå längs gatan, men hann inte långt förens en hand grep tag i hennes handled.

Jag hatar att redovisa!!!

"Antropologiska och kunskapsfilosofiska perioden" visst låter det tråkigt. jag och två i min klass hade redovisning på det idag. vi hade programdag och eftersom vi går i NV så hade vi såklart NO hela dagen. Ämnet hette "Jorden, Universum och Filosoferna" och var ett sammarbete mellan naturkunskapen och svenskan. varför just svenska vet jag inte.
Annie, svenskaläraren, höll på att skrämma skiten ur oss när den sista gruppen hade redovisat. Hon sa nämligen att vi var den enda klassen där ingen hade fått G! Men hon lät ganska glad när hon sa det så det var inte så svårt att förstå att hon menade att alla hade fått högre än G, dessutom så sa hon det sen. Jag tror inte jag har varit så lättad på länge...

Juniorer + Lera = Dålig kombination

Tjabba!!=)

Var på hajk i helgen. Det hade varit roligare om det inte hade varit plusgrader, alternativt det hade varit finare väder.

Trots att det inte hade regnat så fanns det tillräckligt mycket lera för att föda en spa-anläggning under en längre tid! Jag hade lera upp till knäna, och jag hade inte haft gyttjebrottning!!

Seniorerna hade också haft en filmhajk kvällen innan. Vi kollade på typ sju filmer och en tråkig dokumentär om iPod... Finns det något tråkigare än att kolla på dokumentärer klockan sex på morgonen?

Harry Potter and the Deathly Hallows

Jag säger redan nu att ni, om ni inte har läst boken, inte borde läsa det här, då jag kan komma att avslöja delar av plotten som man inte vill veta innan boken börjar. och för er som inte har läst boken än, eller som inte har läst klart den: Läs på bara!! Jag har suttit som klistrad vid den den senaste veckan! Fast nu kommer Pappa hem i morrn så det var i grevens (eller trollkarlens...?) tid som jag läste ut boken =)

Det känns sorgligt nu när jag har läst ut serien. Jag vet ju att jag inom kort (säkert något år) kommer börja från början igen. Jag älska Harry Potter böckerna och det blir förmodligen en annan känsla när man läser böckerna i ett sträck...
Boken var inte riktigt som jag trodde att den skulle vara. Både Sirius och Dumbledore var faktiskt döda, även fast man visserligen fick träffa båda två i boken. Rowling band ihop serien på ett trovärdigt sätt. Harry överlevde och Voldemort dog, och det var inte ens Harry som dödade honom, utan det klarade han bra själv! Det verkade också som om familjen Malfoy blev lite godare i slutet på boken, mest som en följd av hur Voldemort hade behandlat dem.
En sak som förvånade mig var hur Voldemort var. Hans personlighet. Jag antar att det är svårt att skriva om en genomond filur i en barnbok och ändå kunna sova på nätterna.
Inte för att jag tror att Harry Potter, inte de senaste böckerna i alla fall, är en barnbok. jag tror inte att hon hade planerat att serien skulle sluta på det här sättet. Mest för att det var en vacker och ganska glad bok i början, och nu handlar den om den rebeliska tonåringen Harry Potter som har blivit satt på uppdrag att rädda världen, men att hans attityd inte alltid räcker till. Visserligen så är han väldingt vuxen vissa delar av berättelsen.
Jag tror inte jag har så mycket mer att säga om Harry POtter sjuan, unta at jag hoppas att alla som inte har läst den än (de kommer nog visserligen inte så härllångt ner på sidan..) ska läsa den. Jag vet att jag redan har sagt det, men jag menar det verkligen. Och har ni redan läst sjuan, så börja om från ettan igen!! Svårare än så är det inte.

Harry Potter and the Deathly Hallow

Alla som följer Harry Potter serien, antar jag, har en egen ideé om vad de tror kommer hända i den sista boken.
Själv har jag nu lyckats få låna boken medans pappa är utomlands och den ligger nu bredvid mig på skrivbordet. Med sina 607 sider kommer den nog lyckas underhålla mig åtminstonde i ett par dagar...
Nu till mina egna tanker och ideér om vad som kommer att hända i boken: som ni nog alla vet (Och ni som inte vet detta borde inte läsa den här texten...) så dog sirius i den femte boken (Harry Potter and the Order of the Fenix) och Dumbledore dog i den sjätte boken (Harry Potter and the Half-Blood Prince). Min idé är att båda kommer dyka upp i sjuan och att Snape kanske går över till den goda sidan ännu en gång. Han kanske till och med aldrig lämnade den, utan det kanske bara var ett trick från Dumbledores och Snapes sida för att få Voldemort att tro att Snape endast hade varit spion åt honom hos Dumledore i alla år.
Teorierna är många, och det är möjligheterna också. Det enda sättet att få reda på det (eller, ja... kanske inte det enda sättet, men helt klart det roligaste!) är att faktiskt läsa boken! och det är vad jag tänker göra nu... eller kanske inte nu. Först smulpaj, sen Oh, vilket party (det är en film jag har lovat min syster att se med henne idag), och sedan blir det väl lite matte. men jag ska försöka så gott jag kan att klämma in lite läsande mellan de olika sakerna. Men nu ska jag käka paj *lycklig*

Tankar kring 'meningen med' och 'händelser på' Jiingijamborii

Jag har nydligen varit på Jiingijamborii. Det var ett av de mest udda läger jag har varit på. Fast då udda på ett bra sätt. Temana och programpassen förstöte de beskriva som nyskapande, jag skulle snarare säga att de var innåtgående. Innåtgående på det sättet där de får en att tänka efter lite grann. Inte bara "jag visste inte att man kunde sätta upp fällor på det här sättet" eller "jag undrar om man skulle kunna bygga flottar på det sättet också", utan faktiskt tänka efter hur mycket vi faktiskt visste om världen omkring oss, och om det finns något mer vi kan göra för att få en bättre värld att leva i.
Jag tror många av oss på lägret lämnade både en och annan fördom kvar på Rinkabyfälten. Förhoppningsvis kommer de att skingras för den ständiga vinden som verkar råda där, men har vi otur så kommer de att finnas kvar om fyra år när det är dags igen för sverige och Rinkaby att hålla ett stort läger. Har vi otur så kommer fördomarna att finnas kvar där för någon ung, frisk och opåverkad själ att plocka upp, och kanske till och med ta med sig hem!!! Men det är ju bara om vi har otur.
Jag hoppas att Jiingijamborii har fått människor att tänka efter, inte bara på sin egen tillvaro, utan även på om det intrycket som de ger andra människor ar det bästa. Om man kan möta världen på ett mer öppet och naturligt sätt! Kanske kan någon det. Jag vet att jag kan. Dessa nio dagar så nära inpå livet med 20 000 andra, och framför allt de övriga 40 jag bodde med i byn, har fått mig att inse att förnekelse inte ar det bästa sättet att finna vänskap på, inte heller är det det bästa aättet att upprätthålla vänskap på.

Några av er kanske har märkt att det saknas ett sycke här, och det är för att någon uppmärksammade mig på vad det faktiskt stod. jag var riktigt arg när jag skrev det och glömde sedan bort att jag skrev det.
Jag ber verkligen om ursäkt om jag sårade någon med det jag skrev ='C det var inte min avsikt

Helikopter-Katastrofen

Pappa och jag och Sara har ägnat lite tid denna sommaren åt att bygga en radiostyrd helikopter. Eller, det var faktiskt mest pappa som har byggt på den hittills, men jag har hjälpt till lite grand, och jag tror nog att det kommer finna mycket jobb på den i framtiden.
Grejen är den att i eftermiddags så tog vi med oss vår helikopter (det är en Raptor Titan 3D, till och med) till ett grustag i närheten för att flyga med den. Vi hade tänkt på allt (eller, ja... nästan i alla fall. Pappa fick åka hem och hämta ett par saker), men hur mycket vi än tänkte blev resultatet ändå katastrofalt!!
Vi har en väldigt Hi-tech helikopter (och en väldigt stor) men eftersom vi är nybörjare så hade vi vissa säkerhets åtgärder: vi har skaffat reservdelar till rotorn i metall (de vi hade var i plast) och vi har ett par extra rotorblad (fast de tänker vi inte använda förrens vi har lärt oss flyga helikoptern) och vi har ett övnings-ställ. Det sätter man under landningssället för att man när man landar inte ska landa snätt och ramla på rotorbladen.
som sagt är våran helikopter Hi-tech och den kan blandannat flyga upp-och-ner. Detta är ju förståss inget att rekomendera om man är nybörjare och det visste vi. Man mäste först bevisa att man kan "hovra" (sväva) i tolv minuter (det är så länge soppan räcker innan den tar slut) innan man kan börja flyga på riktigt.
När man ska lära sig flyga riktiga helikoptrar så måste man kunna hovra i en imme och när man har gjort detta kan man iprincip flyga en helikopter.
men nu till smällen: när pappa skulle starta helikoptern så gick allt som det skulle. allt gick som det skulle innan han gasade. Allt gick ganska snabbt så det kanske är väldigt luddigt detta. mMen alla vet ju att när man gasar med en helikopter så ska den lyfta. Det gjorde inte vår. Den trycktes ner mot marken, och när pappa släppte på gasen så lyftes nosen medans stjärden trycktes ner mot marken. Och plötsligt, utan förarning (eller, jo kanske... den hade ju int bettet sig som den skulle alls...) så smällde helikoptern och delarna flög som i ett fyrverkeri åt alla håll (förutom åt mig =P).
Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände. Det verkar som om rotorbladen har krockat med stjärten. Eller, dat har de faktiskt nästan helt säkert gjort. Vad som förbryllar en är varför det hände. Jag menar, Rotorbladen kan ju inte krocka med stjärten!! Eller? och varför flög änden på stjärten all värdens väg i hundratals minibitar (okej, riktigt så många bitar var det kanske inte, men fyrverkeriet var spektakulärt, och det var en massa bitar som flög överallt, förmodligen fler än vad vi slutligen hittade!)?
Det finns ju egentligen inte så mycket vi kan göraåt Krashen, men man förväntade sig ju inte att den skulle krasha redan innan den ens lämnat marken!
men som man säger i Mythbusters "faliure is always an option" och som mamma sa, det hade ju inte varit kul om det hade fungerat perfekt första gången. Fastman hade ju kunnat skippa smällen. Även fast vi ju nu har lärt oss något till nästa gång: skriv en check-lista och ha med att kolla så att man inte av misstag har satt kontrollen på konstflygning. För det var nämligen precis vad som hade hänt. Fast det är också lite mystiskt, för om man sätter på kontrollen med konstflygnings läget igång så piper den en massa för att varna en för det. men nu har vi lärt oss något till nästa gång, som sagt, och det är ju också ra.
Det enda är att viu får bygga ihop helikoptern igen. Fast vi måste skaffa nya bitar. Pappa hade inte skffat Krash-kitet. Det lustiga är att det innehåller exakt samma biar som de som gick sönder, men Thunder Tiger har väl varit med förut. Det är de som gör helikopterna.
Pappa och jag hade föressten ägnat lite tid i morse till att sätta på dekaler på stjärtpartiet, och det hade vi ju mycket för! Visserligen så satte vi ju bara på dekaler på de två fenorna längst bak, och det är bara fyra dekaler, men det var bara en av dem som höll!! Mamma tog en del bilder under "flygningen" och dem får man väl studera och se om man kan se om det syns något som kan bara skulden för krashen. Fast förmodligen inte. Det är lite synd att vi inte har hunnit skaffa min filmkamera än, för då hade man kunna filma krashen och sedan se precis vad som hände, men det är ju försent nu.
Som sagt: faliure is always an option, och det var ett spektakulärt fyrvärkeri!! =D

Sommarlov

Nu har sommarlovet äntligen kommit, men vart försvann det fina sommar vädret?
Jag har haft lov sedan i onsdags, och vädret har ju inte blivit bättre, precis.
I år slutade jag nian och fyra år av mitt liv har passerat oerhört snabbt. Och kompisar som jag träffat varje dag kommer jag kanske aldrig mer att träffa ='(
Men jag kommer ju träffa många na kompisar i höst =D man ska ju vara glad för det lilla...
Jag hoppas kunna göra många saker under detta lov, trots det lite halvtaskiga vädret. bl a ska jag på Jiingijamborii om 27 dagar.
Jiingijamborii är scouternas läger 2007 och kommer att äga rum utanför Rinkaby i skåne. jag längtar så! =) fast det är ju inte det enda jag kommer göra den här sommaren, hoppas jag inte i alla fall.
vad jag däremot hoppas på är att det fina sommarvädret kommer tillbaka! Det är ju mycket roligare att vara ledig om man kan vara ute och njuta, bada i sjön, eller kanske till och med havet... det hade varit roligare än att sitta i fönstret och titta på regnet.
missförstå mig inte, jag älskar regnet, men pga brist på gummistövlar i rätt storlek kjan jag inte gå ut och njuta av det. och att tillbinga sommaren inom hus kanske inte är det roligaste jag vet... eller vad tycker ni?

Följetongen - Kapitel 2

Jarii höll fast henne hårt. Flickan slingrade sig i hans grepp, men han kunde inte riskera att de avslöjades. Antingen var hon tokig eller så hade hon dödslängtan. Eller både och, tänkte han bittert. En alv kunde inte bara gå omkring och låtsas som ingenting på fiendeterritorium!

Han spanade in i mörkret men kunde inte se något som rörde sig. Det fanns inget ljud som kunde säga om någon var där heller. Han bestämde sig för att ta risken.

"Jag kommer att ta bort min hand," viskade han i hennes öra. "Men du kommer inte att springa undan eller skrika. Förstått?" Efter ett ögonblicks tvekan nickade flickan och han släppte sakta sitt grepp om henne.

Hon tog ilsket ett steg bort från honom. "Vad gjorde du så för?" väste hon ilsket. Jarii himlade med ögonen. "Varför?" muttrade han för sig själv och lade armarna i kors. Detta var inte vad han hade tänkt sig när han fått reda på at han skulle få jobba för kronan.

"Vad gjorde du så för?" upprepade hon. Jarii fnös. "Ditt uppförande satte inte bara ditt eget liv och uppdrag på spel," svarade han. "Utan mitt också!"
Foriza bara stod och gapade. Till slut tog hon sig själv till sans och viskade ilsket "Mitt uppförande!? Du behöver inte bry dig om mitt uppförande! Och det hade inte varit någon fara för ditt liv ifall du inte hade följt efter mig!" Med dessa ord tog hon sin väska och började gå därifrån. Jarii tittade efter henne. Hur kunde hon veta att han följde efter henne? Visste hon ens eller var det bara något hon hade sagt? Han väntade en stund till med att resa sig upp och följe henne. Han väntade ända tills han knappt längre kunde se hennes långa fläta svänga i mörkret.

Jarii suckade. Han hade aldrig varit särskilt bra på att handskas med alver, men han visste att han måste tygla den här. Hon hade hela världens öde i sina händer, och hon visste inte ens om det.


Han hade följt henne i dagar. Hans uppdrag hade varit att följa henne på avstånd och hålla ett öga på henne. Hon var ung och oerfaren, och om något skulle hända henne så skulle det betyda slutet för världen så som de kände den. Men han hade börjat undra om hon var så oerfaren som alla trodde. hon kanske inte var tokig, hon kanske bara visste att det inte var någon i närheten som kunde höra henne. Han hade ju faktiskt inte sett till några vakter på hela natten. Fast det kanske trotts allt inte var ett gott omen.

Han suckade och tog sin väska innan han sakta började följa efter henne mot stadens avlägsna sken.




Det hade börjat ljusna när Foriza väl nådde stadsporten. Hon betraktede vaktombytet som skedde i sambande med att stadsportarna öppnades på morgonen. Under nattetid släpptes ingen verken in eller ut. Inte sedan attaken som skett efter mörkrets inbrott mot hans Kungliga Höghet Kung Detiwe II. Det hade skett för många år sedan, och ingen visste längre om det var sanning eller bara en legend. Knappt ens de äldsta alverna kunde minnas så långt bak i tiden.

Foriza drog en slinga av sitt långa röda hår ur ansiktet innan hon sakta begav sig mot portarna. Hon visste att fienden inte vågade sig ensamma så här nära staden, och om de hade varit fler hade man sett dem långt innan de blev ett hot. Skogen hade försvunnit och ersatts med böljande fält någon gång strax efter midnatt, och det var där fiendeterritoriet slutade och man kunde börja känna sig söker.

En rörelse i ögonvrån fick henne att sno runt innan hon hade nått stadsporten, men väl hon tittade på stället så fanns det ingenting där. Inte ens den minsta fågel. Foriza började åter gå mot staden, nu i lite snabbare takt, men hon kunde fortfarande inte skaka av sig känslan av att vara iakttagen.

Följetongen - Kapitel 1

Foriza kände rädslan komma krypande. Det enda hon hade som skydd mot fienden var natten. En natt hon inte kände på en plats hon aldrig tidigare hade varit på.

Den kändes avlägsen, den tiden hon hade bott hemma med sin mor och sin bror... sin bror. Hur hon saknade honom! Hemlängtan låg som en sten i bröstet på henne och den växte sig större för varje dag som gick. Tre månar hade passerat sedan hon varit tvungen att lämna sitt hem. Då visste hon inte ens varför Männen hade kommit och tagit henne. Det visste hon fortfarande inte.

Männen... det var så hon kallade dem. De maskerade män som hade kommit och tagit henne från de enda hon någonsin hade älskat. Tagit med henne ut i en värld hon inte visste något om, som hade sagt att hon var tvungen att slåss i ett krig som inte var hennes.

Men vad tänkte hon på? Ilsket reste hon sig upp och torkade bort en tår som försökte tränga sig fram.

"Och vad tittar du på?" frågade hon en nattfjäril som hade landat på grenen framför henne. "Har du aldrig sett en alv gråta förut?" Hon plockade upp sin väska och fortsatte sin långa förd i skydd av mörkret. Hade hon tur kunde hon klara sig hela vägen till Esperton i natt utan att fiendens vaktpatruller såg henne. Där skulle hon vara säker både dag och natt, eftersom de har ett utmärkt vaktsystem.

Hon hörde fortfarande sin mentors sista ord i huvudet: "Ta dig till Esperton," hade han sagt. "Där kommer du att finna någon som kan hjälpa dig!" Med dessa ord ekande i huvudet hade Foriza vandrat nattetid i veckor genom landet för att ta sig till Esperton.

"Jag önskar att Morbror kunde se mig nu," sade hon högt för sig själv. "Han sa ju alltid att jag spelade för säkert. Att jag aldrig skulle komma att göra någon nytta för någon. Att mina krafter skulle förbli oupptäckta för all framtid. Jag fattade aldrig riktigt vad han menade med det, men nu förstår jag." Hon Tystnade. "Nu förstår jag vilken idiot jag är som står här och pratar med mig själv mitt i natten då jag egentligen borde hålla min stora käft stängd och försöka ta mig till Esperton..." Ett plötsligt ljud fick henne att tystna. Foriza förbannade sig själv för att inte ha hållit tyst. Vem som helst kunde ha hört henne. Hon kastade sig så ljudlöst hon kunde ner på marken när ljudet hördes ytterliggare en gång.

Varje muskel i hennes kropp spändes, och i tystnaden kunde hon höra sitt eget hjärta dunka som ett skrämmt djurs. En öronbedövande tystnad som gjorde henne mer rädd än ljudet. Försiktigt reste hon sig upp men insåg genast att det var ett misstag då hon en kall hand läggas för hennes mun!

Jiingikänslan

Hej!

Jiingijamborii närmar sig med stormsteg och det är nu bara 43 dagar kvar! Jag har gjort lite research och kommit fram till att namnet "Jiingijamborii" kommer från det samiska ordet "jiingi" som betyder "mångfald" =D

Jag antar att de menar mångfalden av människor med olika tankar och åsikter och intryck av Jiingijamborii som kommer att finnas på plats utanför Rinkaby i sommar!

Det är både spännande och skrämmande på samma gång, både att det är så ort tid kvar till lägret och att vi kommer vara många tusen scouter samlade på ett och samma ställe.

Förhoppningsvis kommer man därifrån med fler vänner än man hade när man kom dit och med en bättre syn på världen, livet och sin egen och andras tillvaro.

Jag har bästämt mig för att inte "Jiingifiera min vardag". jag känner inte för att tillbringa de närmaste 42 nätterna liggandes med huvudet lägre än fötterna och med en sten i ryggen. Det kommer jag nog få tillräkligt med nder lägerveckan. Och får jag inte det kan jag ju alltid övertala mamma att fira sin födelsedag med camping i Skottland, men jag tror knappast det...

Utöver sovandet upp-och-ned så ingick det i jiingifierandet att man skulle tvätta sig i smutsigt vatten och låta någon väcka en med grytlock och om inte det fungerar en hink vatten. Jag behöver nog inte oroa mig för det verken innan eller under lägret =D jag är ju senior och ser framemot att få slå grytlock mot varann utanför patrullisarnas tält på morronen, även om jag inte är säker på att jag får... Men man vet aldrig vad morgondagen har i storage för en =D



Man kan ju hoppas att det inte bara blir väckande av Patrullisar jag kommer ägna mig åt under lägret, utan jag hoppas ju på att lära känna några av de 15000 andra scouter som kommer att vara där. Eller, jag har för mig att det skulle vara ca 15000 där, de började med att säga 23000, mn det blev bara 15000 som anmälde sig. Men man vet ju aldrig. Det kanske är en massa som har anmält sig sedan min information kom ut.



Jiingijamborii kommer att hållas på fälten utanför Rinkaby i Skåne. Här följer lite fakta om stället:



Folkmängd (2004): 704

Area: 109 hektar

Kommun: Kristianstads kommun

Läge: 55 grader 59´N, 14 grader 16´ Ö




Alltså, som ni kanske ser så kommer det vara 23,3 gånger fler människor på lägret än vad det finns i hela Rinkaby!

Mer information om sommarens bästa läger finns här =D Se och Lär, Go' vänner

Tack o' hej från mig //Carro